
Lill-polarn bar ved för glatta livet och gubben passade då på att kapa och klyva lite mera, så vi skulle ha ett tag framöver. Det är så vackert när solen går upp och det är frost i träden. Vi blev stående och tittade ut över hagen när solen stålar letade sig fram mellan träden.
När vi skulle fortsätta att bära ved såg vi inte till Lill-polarn och blev lite stressade, han är ju något likt en vedbit om man säger så, och inte speciellt stor! Men som tur vad hittade vi honom under hjälmen, han ville testa ved kapen men hjälmen var för tung och han fastnade under den. Tur det! Jag får nog tänka på att inte släppa Lill-polarn med blicken om han skall vara med ute och hjälpa till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar